What a Day!
5.15 pep klockan - hoppla Emmelina, gnugga sömnen ur ögonen och studsa ur sängen, för här skall det jobbas! Riktigt så var det kanske inte imorse, men någon gång kanske!? Kände mig inte heeelt motiverad imorse, faktiskt. Igår gick jag upp - in på toa för att sminka bort spöket - iväg till jobbet, jobbade 11 timmar, in på toa och sminka av mig och sedan skuttade jag ner i sängen igen. Idag har jag hunnit med betydligt mer.
Hämtade Saga och Anton från skolan. Anton var pigg och alert medan Saga kom ut med tårar i ögonen, men... men... idag skulle ju jag ha fritidsgympa med tjejerna; - alla!!! tjejer skall dit förutom jag. Då kände jag mig som världens elakaste moster, för jag vet hur mycket Saga älskar gymnastik. Killarna retade henne genom att säga; nu är det försent Saga, ingen gympa för Dig eller Åh men Saaaaga, då får du ju inte gympa på två veckor för nästa vecka är det ju våran tur (killarnas). Saga slängde sig handlöst i min famn och grät. Då sa elaka moster; men Saga... vi får hem och träna karate någon dag snart, istället. Då tappade pöjkarna hakan ;) och Saga blev glad och vi studsade iväg. Som tur är har hon världens bästa storebror som gav henne en gó kram; Saga jag har ju tränat fritidsgympa jättelänge, så jag kan lära Dig det när vi kommer hem.
Vi tog bussen ner till secondhand och där skulle vi möta upp systra mi för att fika. Blev en snabb shoppingtur då fiket var fullt och sedan fick jag springa till bussen.
Väl hemma fick jag duscha av mig lite svettpärlor för att inte lukta värre än vad man brukar göra under ett träningspass och sedan hoppade jag i thaiboxningsshortsen och tralla iväg.
Idag hade vi Jonas och han körde varierat med lite teknik, sparring och så fortsatte vi med samma sak som sist; hårda tekniker! Riktigt gött att få slå ut allt vad man kan, men ibland känns det bara som att jag duttar in slagen, trots att jag tar i från tårna. Men härligt var det!
Nu har jag precis läst älgen Pär, som för övrigt - min mor är den allra bästaste på att berätta (iaf när jag var liten). Flickorna fick välja saga idag, men de skulle prompt höra om Pär. Så jag fick sätta snurr på fantasin och sagan blev nog inte vad den än gång varit. Min mamma är och kommer alltid vara bäst på just älgen Pär.
Bilden ovan visar hur glad jag är när jag får sparkas och slåss ;-)
Tjolahopp - nu ska jag ringa min goa - fina och underbara vän T <3
Hämtade Saga och Anton från skolan. Anton var pigg och alert medan Saga kom ut med tårar i ögonen, men... men... idag skulle ju jag ha fritidsgympa med tjejerna; - alla!!! tjejer skall dit förutom jag. Då kände jag mig som världens elakaste moster, för jag vet hur mycket Saga älskar gymnastik. Killarna retade henne genom att säga; nu är det försent Saga, ingen gympa för Dig eller Åh men Saaaaga, då får du ju inte gympa på två veckor för nästa vecka är det ju våran tur (killarnas). Saga slängde sig handlöst i min famn och grät. Då sa elaka moster; men Saga... vi får hem och träna karate någon dag snart, istället. Då tappade pöjkarna hakan ;) och Saga blev glad och vi studsade iväg. Som tur är har hon världens bästa storebror som gav henne en gó kram; Saga jag har ju tränat fritidsgympa jättelänge, så jag kan lära Dig det när vi kommer hem.
Vi tog bussen ner till secondhand och där skulle vi möta upp systra mi för att fika. Blev en snabb shoppingtur då fiket var fullt och sedan fick jag springa till bussen.
Väl hemma fick jag duscha av mig lite svettpärlor för att inte lukta värre än vad man brukar göra under ett träningspass och sedan hoppade jag i thaiboxningsshortsen och tralla iväg.
Idag hade vi Jonas och han körde varierat med lite teknik, sparring och så fortsatte vi med samma sak som sist; hårda tekniker! Riktigt gött att få slå ut allt vad man kan, men ibland känns det bara som att jag duttar in slagen, trots att jag tar i från tårna. Men härligt var det!
Nu har jag precis läst älgen Pär, som för övrigt - min mor är den allra bästaste på att berätta (iaf när jag var liten). Flickorna fick välja saga idag, men de skulle prompt höra om Pär. Så jag fick sätta snurr på fantasin och sagan blev nog inte vad den än gång varit. Min mamma är och kommer alltid vara bäst på just älgen Pär.
Bilden ovan visar hur glad jag är när jag får sparkas och slåss ;-)
Tjolahopp - nu ska jag ringa min goa - fina och underbara vän T <3
Kommentarer
Trackback